Var finns barnperspektivet i rätten (debattartikel)

I Sverige ska barn skyddas från att sexuellt exploateras. Det är de flesta eniga om. Hur kan Hovrätten hävda att en 14-årig flicka med utvecklingsstörning som först säjer sex till en man och efteråt transporteras till en lokal för att ha sex med ytterligare ett antal män, gör detta av fri vilja och att det är hennes ansvar att säga att hon är under 15 år.
Så resonerar Hovrätten i den dom som kom förra veckan där de män som suttit åtalade för våldtäkt mot barn i kopplerihärvan i Malmö frikändes – trots att flera av dem erkänt att de hade haft sex med den 14 åriga flickan.

I tingsrätten fälldes fyra av totalt tio åtalade. Tre män fick då fängelse i mellan ett och tre och halvt år för brotten grovt koppleri och våldtäkt mot barn. En fjärde fick böter för sexköp.
I hovrätten frikändes de båda männen helt. Den 18-åring som i tingsrätten fick ett års fängelse för grovt koppleri döms i hovrätten bara för koppleri och straffet kortas till tre månaders fängelse. En 17-åring som dömts för köp av sexuella tjänster fälls för samma brott i hovrätten, men straffet minskas från 50 till 40 dagsböter. Eftersom han suttit häktad i nästan två veckor anses bötesbeloppet betalt.
De friande domarna innebär också att den 14-åriga flickan blir utan skadestånd. Det utnyttjande som hon utsatts för genom 18-åringens koppleri bedöms inte ha varit en tillräckligt allvarlig integritetskränkning.

I Hovrättens dom fick åldersfrågan stort utrymme. Flickan hade ljugit om sin ålder och sagt att hon var 16 år och därför borde inte männen misstänkt något annat. Hur gammal var flickan egentligen? Kroppen såg kanske ut som en 16-årings men i själva verket var hon 14 år och med en ännu yngre mental ålder, vilket också styrks av expertis vid rättegången.

Ska det verkligen vara barnets ansvar att uppge sin ”rätta” ålder för en potentiell förövare? Om det finns tvivel gällande ett barns ålder måste det väl ändå ligga på den vuxne att försäkra sig om att det sexuella umgänget är lagligt? Vid tvivel går det att avstå!

Hovrätten anser också att bevisningen var för svag eftersom flickan inte själv deltagit vid rättegången och att hennes vittnesmål var tunt och motstridigt. I Sverige ska inte barn behöva vara med i rätten om de inte bedöms klara av det eller är mogna för det. Flickans vittnesmål var kanske inte fullständigt men måste bedömas utifrån hennes förmåga att kunna uttrycka sig. Är det så att ett barn, med försvårande omständigheter, som exempelvis utvecklingsstörningar, aldrig ska bli trodda? Även dessa barn måste hjälpas till att kunna lämna ett så komplett vittnesmål som möjligt. Här behövs expertis för att maximera möjligheterna till detta. I Sverige finns det av just den anledningen Barnahus, där särskilt utbildade åklagare, poliser, barnpsykiatri och socialtjänst samarbetar för att barnets bästa och barnets rättsäkerhet ska säkerställas. Hovrätten slår sönder möjligheten att arbeta på detta sätt när man i sin motivering inte godtar den bevisning som barnet lämnar.

Den aktuella flickan befinner sig i en mycket utsatt situation. Hon är 14 år, har en utvecklingsstörning, är omhändertagen av sociala myndigheter, på rymmen och använder både alkohol och droger. I den situationen anser Hovrätten att flickan medvetet gått med på att ha sex med ett stort antal män. Finns det något kunskapsunderlag som Hovrätten lutar sig mot som säger att det är möjligt att ett barn frivilligt kan gå med på detta?

Hovrätten har valt att ändra brottsrubriceringen från grovt koppleri till koppleri och bortför helt möjligheten att döma till människohandel Varför? Flickan har bevisligen transporterats av mannen till en lägenhet där hon inhysts i ett rum medan han organiserat män som ska köpa flickan. Kontrollrekvisitet försvann från lagen 1 juli 2010 men fanns dock kvar när flickan utnyttjades. Är det inte just kontroll mannen tar när han för denna självdestruktiva flicka från en plats till en annan, inhyser och säljer henne? Hot och våld av annat slag krävs inte när det gäller barn. Det framgår också att flickan har varit påverkad av alkohol och droger som hon fått av männen som utnyttjat henne. Hon är 14 år och kan alltså vara försatt i ett hjälplöst tillstånd, vilket Hovrätten helt tycks bortse från.

Tyvärr är inte den 14-åriga flickan ensam, varken när det kommer till den sexuella exploateringen eller att inte få juridisk upprättelse. I de hundratals brev från unga som skribenten Caroline Engvall har fått i egenskap av författare till ”14 år till salu”, den bok som beskriver unga tjejer som har sex för att dämpa sin ångest, vittnar många om den okunskap som möter dem. De har sex för att täppa till det själsliga tomrum som bara blir större för varje gång de förnedrar sig själva – och de säger inte nej. De som har kraft att våga anmäla vittnar om oförståelse hos dem de möter så som polis, åklagare, socialsekreterare och personal från barnpsykiatrin.

Paulina Bengtssons pojkvän sålde henne till olika män. Hon gick inte – fastän dörren var öppen. Hon sa ja trots att hon menade nej.
– Jag gick inte ifrån min pojkvän på grund av rädsla, skam och skuld. Att dagligen få höra att det enda man duger till är sex får en att känna sig värdelös, så oerhört kränkt och smutsig. Man skäms. Samtidigt som man lägger skulden på sig själv, får man också höra det av andra. Det blir en sanning. Om jag säger nej, vad skulle ha hända då? I mitt fall visste jag att det kunde bli värre. Jag vet att jag visade på alla olika sätt att detta inte var fri vilja, för att sedan ge upp. Många har bristande kunskap och förståelse för detta – men det är aldrig något de utsatta ska få utstå och lida för.

Ett rättssäkert samhälle är av yttersta vikt. Det handlar om rättsäkerhet för eventuella förövare men också för barnen. Det finns mycket forskning och klinisk kunskap om unga utsatta människor och deras beteende. Låt denna kunskap även komma in i rättssalen och förklara till exempel varför en ung person i en utsatt situation inte går fast dörren är öppen eller varför hon säger ja till att ha sex med en massa män fast än de egentligen inte vill.

Hovrättens dom är en katastrof och slår mot alla de barn som lever under social och psykisk utsatthet och som har få vuxna som kan ta tillvara deras intressen. Vi vill också hävda att flickans situation är ett misslyckande från andra myndigheters sida då det kommer till att skydda och stödja en ung flicka som lever ett riskfyllt liv. Låt det som hänt bli startskottet på en debatt där vi för in ett barnperspektiv i enlighet med FN:s barnkonvention i vårt rättssystem, så att vi i framtiden kan skydda och stödja barn i utsatta situationer.
Detta får inte upprepas!

Caroline Engvall, författare till 14 år till salu.
Paulina Bengtsson, Novahuset.
Ingrid Åkerman, socionom, sekreterare i utredningen om sexuell exploatering av barn i Sverige, SOU 2004:71.
Linda Jonsson, socionom, tidigare projektledare för BUP Elefantens Onlineprojekt.

Annonser

Om intetillsalu

Inte till salu - en blogg för unga som skadar sig med sex.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s