Jessicas ord

Jessica. Tack för att vi läsare får ta del av ditt liv, dina ord, ditt mod.
Tack för att du ville skriva hit om ditt liv.
Du kan göra skillnad – bara genom att sätta ord på din historia och visa andra att de inte är ensamma.

Jag står här idag! För sex år sedan sförändrades mitt liv, tjejgänget jag umgicks med träffade två killar som sa att de hette Dennis och Harry. Men från första stund fick jag en dålig känsla av att dem inte sa sina riktiga namn, vi frågade om deras legitimation men vi fick aldrig se dem, men jag tänkte inte så mycket mer på det.  Vi umgicks hela den sommaren. Vi hade det bra till en början men sedan fick dom oss till den banan jag trodde att jag aldrig skulle hamna i. Vi drack varje dag, var det inte starköl från systemet så var det öl från Ica. Vi drack näst intill varje dag under den sommaren. Det jag inte visste då var att Dennis som han sa att han hette skulle förstöra mitt liv, han förgrep sig på mig den sista kvällen innan dom skulle åka hem, jag sa nej till sex flera gånger. Men efter två slag låg jag bara där som en död kropp, min själ hade lämnat mig. Jag hade svikit mig själv, hur kunde jag tillåta någon att förstöra mitt liv? Jag som trodde jag var stark att ingen skulle få trampa på mig, men jag hade så fel. Mitt självförtroende och självkänsla försvann. Jag visste inte längre vem jag var efter den kvällen, jag har aldrig känt mig så ensam och äcklad av mig själv, vem skulle jag prata med? Skulle någon ens tro på mig att jag hade blivit utsatt för en våldtäkt. Eller var det en våldtäkt? Vart går gränsen? Det gick så långt att jag valde att låsa in mig på mitt rum, jag slutade att träffa mina kompisar, pratade knappt med mina föräldrar, varje gång dom frågade hur det var med mig så sa jag att det var bra, jag blev aggressiv jag skrek på dom, jag slog sönder mina grejer som jag hade i rummet, även tallrikar o glas från köket. Det var mitt skydd att förneka allt. Jag ville inte ta klivet att berätta vad som hade hänt med mig. Eftersom jag kände mig så äcklad och smutsig av mig själv började jag duscha flera timmar om dagen för att försöka tvätta bort det som var smutsigt, jag skrubbade mig med en tvättsvamp för att försöka få bort allt. Jag slutade äta, för varje gång jag stoppade i mig mat så kände jag mig ännu mer äcklad av mig själv. Jag var tvungen att spy upp allt det jag hade stoppat i mig.  Mina föräldrar frågade mig om jag åt för dom tyckte jag hade börjat gå ner i vikt, och jag sa till dom att jag åt, men det var inte sanningen. Jag minns tiden då jag bara låg i sängen jag hade inte längre någon ork, jag orkade inte med skolan jag orkade inte äta jag orkade ingenting. Det var då mamma satte ner foten, hon förstod att nånting hade hänt, hon sa till mig att jag bara vara skinn och ben. men vad det var som hade hänt visste hon inte förens hon frågade mig om killarna hade varit snälla mot mig, det var då jag började gråta. Den fråga hon ställde mig hade jag väntat på i 1 års tid men frågan hade aldrig kommit. Det var då jag berättade för min mamma vad som hade hänt, jag var undernärd det enda jag fick i mig var jättelite vätska, mamma ringde ungdomsmottagningen, jag fick akuttid dit, för jag ville inte till sjukhuset, för skulle jag hamna på sjukhuset trodde jag att stämplen var satt på mig. Jag träffade en psykolog som hette Malin, hon var min räddning när det handlade om att bearbeta det jag hade varit med om. Jag kände att jag inte ville prata med mina föräldrar om detaljer vad jag hade blivit utsatt för, det var jättejobbigt att prata med en psykolog från början, att våga öppna sig för någon man inte kände. Men idag när jag har facit i handen så fick hon mig att inse att det inte varit mitt fel, utav att det var han som var en idiot som hade förstört mitt liv. Inte jag själv. Jag fick diagnosen PTSD av min överläkare Pia. jag visste inte vad det stod för innan, men nu idag kan jag förstå varför jag fick den diagnosen, jag visste inte att det var så farligt som det var då, jag hade mardrömmar, sömnsvårigheter, ätstörningar. Jag upplevde händelsen på nytt flash-backs var det var jättejobbigt. Jag vågade inte gå ut själv på gatan , ag var rädd för saker som jag inte hade varit rädd för innan. Idag så har jag inte accepterat det som har hänt mig, men jag har lärt mig att leva med det. Jag har vuxit utav det att få prata ut om allt som har hänt har gjort att man har klarat av det. Jag har haft min familj och vänner som jag har kunnat prata ut med efteråt, men självklart var det jättesvårt att prata om det innan jag vågade berättat för dom. Men deras stöttning har hjälpt mig jättemycket i detta, och jag är så otroligt tacksam för att jag har dom i mitt liv. Jag måste förbättra mig självkänsla eftersom den fortfarande är dålig, jag måste våga tro på mig själv igen som jag gjorde innan. Jag kommer aldrig tillåta att någon ska få trycka ner mig igen.  2007 fick jag ett tandemhopp utav min farmor och farfar det var ett steg för mig att övervinna rädslan att inte våga eller tro på mig själv, men jag lyckades och är så otroligt glad för det. Jag vill fortsätta övervinna saker som jag har svårt för. Mitt mål som jag har inför framtiden är att jag ska jobba i några år nu, sedan ska jag söka till polishögskolan när jag har blivit äldre och fått mer kött på benen.  Alla har svackor i sina liv men det gäller att man är med rätt folk som får en att må bra. Min stora övning hos Malin var positivt tänkande, och det har jag lärt mig , tänker man bara negativt så blir det så. Tänk positivt,  det ger alla bra energi. Jag har tänkt varför hände detta mig, det kan jag inte svara på, men jag vet att jag vann över honom, jag står här idag, och jag vet att det var han som var en idiot – inte jag! 

Annonser

Om intetillsalu

Inte till salu - en blogg för unga som skadar sig med sex.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s