På SVT Debatt idag

DebattI kväll klockan 20 sänds dokumentären ”En eskortflickas dagbok” i SVT2. Den visar på flera problem för de barn har dragits in i svensk sexhandel och vars fall sedan når domstolen. Det händer nämligen att rättsväsendet bedömer brottet som köp av sexuell tjänst (en brottsrubricering som egentligen ska gälla ett brottsoffer som har fyllt 18 år) i stället för köp av sexuell handling av barn, trots att det har varit en 15-åring som har sålt sex.

Sara är en av huvudpersonerna i min bok ”Skuggbarn – den okända sexhandeln med barn i Sverige”. Hon var 14 år när hon sålde sex, något som också tydligt stod i annonsen hon hade lagt ut på internet och som hade lockat ett stort antal äldre vuxna att höra av sig till henne.

Hon berättar om hur åklagaren innan rättegången instruerade henne att klä sig ungt, sitta på ett speciellt sätt för att inte se för vuxen ut och inte ha smink – allt för att inte männens advokat skulle kunna säga att hon såg ut att vara över 18 år.

”Jag tyckte att det var väldigt fel. Om jag ser äldre ut än 14, vilket alla tyckte, är det ju inte mitt fel. Jag hade ganska klara bevis att jag aldrig hade ljugit om min ålder, men trots det kom två av männen undan med bortförklaringar eftersom de sa att de inte ”visste” om min ålder. De tyckte jag såg äldre ut än min kompis Lisa som var 15 år och därför skulle alltså inte männen ha förstått att jag var under 15 år. Det var anledningen till att de inte blev dömda för köp av sexuell handling av barn, vilket gjorde deras straff mycket mildare. Jag tycker att jag ska få kunna se ut som jag brukar utan att männen ska få mildare straff. Domaren borde ju trots allt titta på bevisen och inte på min kropp”, berättar Sara i boken.

Barnens problem är det så kallade åldersrekvisitet, som säger att köparen måste ha vetat om åldern eller haft anledning att misstänka åldern för att kunna dömas. I praktiken betyder det att det i de flesta fall behövs teknisk bevisning i form av exempelvis ett mejl eller sms som berättar om barnets ålder.

I många fall saknas sådan bevisning och i det leder i majoriteten av fallen till att åklagaren inte väcker åtal. I stället läggs förundersökningen ner – eller så döms sexköparen till böter för köp av sexuell tjänst, som om den de köpt sex av vore vuxen – trots att lagen säger att det räcker med att gärningsmannen varit oaktsam och haft skälig anledning att misstänka att den unge kunde vara under 18 år.

Att åklagare inte har bevis nog att väcka åtal gör att detta allvarliga brott mot barn blir ”osynligt” och därför inte ses som ett problem man behöver ägna resurser åt. För de utsatta barnen kan det innebära svåra konsekvenser i form av självskadebeteende och psykisk ohälsa.

Eftersom köp av sexuell handling av barn är ett brott som sällan anmäls av den som säljer sig och naturligtvis inte heller av den som köper sex, krävs omfattande spaningsinsatser för att upptäcka fallen. I Stockholm finns speciella spanare inom polisen som arbetar uppsökande för att hitta barnen som säljer sex.

Liknande insatser skulle behövas i hela landet. Det man inte letar efter syns nämligen inte – och de utsatta barnen förtjänar bättre än att sopas under mattan av såväl allmänhet som rättsväsende.

Caroline Engvall, författare till boken Skuggbarn – den okända sexhandeln med barn i Sverige

Om intetillsalu

Inte till salu - en blogg för unga som skadar sig med sex.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s